evvisevve

Jag kände att jag behövde skriva av mig lite såhär på kvällen.

Jag har under en tid funderat över vad som är riktiga vänner och vem av mina vänner som är det. Genom åren så har man märkt ganska tydligt vilka som bara utnyttjar en eller vilka som är falska. Dock tror jag att jag själv är en person som lätt blir vän och stället alltid upp och kanske inte tänker på att jag själv ska få ut något av vänskapen och inte bara bli utnyttjad. Detta ser jag som negativt hos mig själv och det är även något jag jobbat med under åren att jag inte ska bry mig om människor som bara suger ur all energi. För man kan inte kalla någon en vän som bara utnyttjar en och bara tar av min energi. Jag har varit med om "vänner" som har skällt ut mig för att jag inte gjort som de har sagt och inte sett ett skit av allt som jag har gjort för dem. Men ju äldre jag blir desto mer inser man vilka som verkligen finns där och bryr sig om en och vilka som bara utnyttjade en. En bra vänskap tycker jag att man ska ge och ta och inte bara ta för att vara den personen som får ge är jobbigt och tillslut har man ingen energi till något alls. Nu låter det bara som att man umgåts med skit vänner men jag vill även till lägga att jag har vänner jag verkligen vet att jag kan lita på och de finns alltid där för mig. Jag tror nog ni själva vet vilka ni är så jag tycker verkligen ni ska veta att allt ni gör för mig och att ni bara finns där är guld värt för mig. Det är bland annat ni som lysser upp dagen. 

Jag är en person som ofta inte brukar tänka på "problem" för jag tycker det ger så mycket negativ energi. Men när något som man aldrig trodde skulle hända hände så kan man inte annat än att börja tänka på det. Och jag vet att jag inte borde lägga enerig på det nu men ändå går det inte undgå men det roliga är att jag vet inte själv vad jag ska göra för att något ska hända. Så jag antar att jag få lyssna på alla som säger att jag borde sluta tänka och bli vanliga jag igen. 

 

Livet är svårt och det får man verkligen känna på och på något sätt är jag ändå glad för det för tänk vad tråkigt livet hade varit om allt bara hade varit bra hela tiden vad hade man varit för människa då? Jag tror det är det svåra man lär sig av i livet. Tänk om ett förhållande hade varit helt fritt från tjafs eller små bråk det går ju inte man kan ju inte vara på rosa moln hela tiden för det finns alltid saker man tycker olika om eftersom vi alla är olika. En annan sak jag tänk på är alla krav man har på ex. en pojkvän. Han ska se ut så och så ha de kläderna och så mycket pengar m.m. Jag är en av de personerna som har dessa kraven jag vet! Men denna man kommer man ju aldrig att hitta ju men ändå bygger man upp dem? Vad är grejen med dessa krav? Detta borde ju jag då ha svaret på eftersom jag själv har tusen krav där hälften är hel orimliga men jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på det. Men ändå inser jag att han mad alla kraven uppfylda kommer inte komma ridandes på en vit häst och hämta upp mig. Det jag vet är att alla dessa krav gör en typ blind för ser man killar som inte uppfyller kraven då tittar man ju bort och tycker de verkar konstiga. Men det jag har tänkt på att det är kanske dem som är de underbaraste av de underbaraste? 

Men det jag tror om kraven är att alla har ju en dröm man men i själva verket tror inte jag att det alltid är den som är den rätta för en. Men jag tror att den där dröm mannen med alla krav uppfyllda kan vara som en lite tröst om man ingen har. 

 

Det finns nog så mycket som man inte tänker på som står bakom allt och samhället har nog en väldigt stor inverkan på saker. Man får nog bara lära sig att leva med allt och kanske tänka en extra gång innan man ger sin in i saker eller gör något. Det är nog många frågor i livet man aldrig kommer få svar på och det kanske är tur ibland.