evvisevve

2014 är nog ett år som jag har svävat på moln och varit så glad och kär. Jag vet detta låter flummigt och töntig men det är ju typ så. Redan i början av året träffade jag Max och hela året har vi umgåts. Jag tror aldrig jag varit så kär som jag är i Max. Sedan den dagen Max tog kontakt med mig har jag nog inte kunnat sluta le. Det bästa med Max är att han tar mig för den jag är, finns alltid där och jag tror aldrig jag träffat en snällare människa. Han är min andra halva och man känner sig inte hel när man är ifrån varandra. Så det är lite tråkigt att vi bor på olika håll. Men eftersom jag har så flexibel utbildning så kan jag träffa Max och bo hos han väldigt mycket. Det är helt sjukt att om 2 månader var det 1 år sedan Max hörde av sig till mig första gången.Och iförrgår var det hela 8 månader sedan Max frågade mig på tåget från Göteborg om vi skulle bli vi två. Självklart var mitt svar ja. Det känns som han har fått mig att inse att jag är fin som jag är och ska stå för den jag är. Han får mig att känna mig stark och jag tror jag har blivit så mycket tryggare i mig själv med hans hjälp. Max är en väldigt viktig del av mitt liv och jag kan nog inte beskriva med ord hur galen jag är i han. Skulle han varit här nu skulle han fått en stor kram och en och annan puss. Saknar honom jättemycket redan trotts att jag träffade han i morses.

Bästa av allt han är min bara min den här underbara killen!

Jag älskar dig Max och det tror jag du själv väl vet om!

 

 

 

 

 

 

Oj detta är inte alls likt mig men någon gång måste ju vara den första att skriva sådana saker på ett ganska offentligt ställe.