Tiden går men ändå.......
Så står man där själv solen börjar falla bort och staden mörknar mer och mer för varje minut som går. Du sätter dig på en parkbänk lite bit från stationen. Du funderar över vad som gjort dig glad den senaste tiden men sedan sånt som du vill glömma bort. Du kommer fram till att livet är det som gör dig gladast men i livet ingår de där människorna du själv valt att ha vid din sida. Du tänker även på att man hela tiden möter nya människor som man ställer vid din sida men sedan sådana man inte alls vet vart man ska ställa dem för man har inte fått en klar blid av personerna utan de har bara varit någon annan. Det kan även vara så att man trott att människorna var underbara men sedan visar det sig inte stämma allas. Och då får man frågor som man kanske aldrig kommer få svara på även om man börjar fundera så känns det också dumt att ta kontakten igen. Minnena man har kommer alltid tillbaka för man blir hela tiden påmind av det och då kommer frågorna och då kan man inte glömma dem. Man försöker hela tiden få en att glömma det men man tänker ju då bara på det då och man börjar fundera och fundera och sedan rinner tiden iväg. Varför ska man tänka så mycket och komma ihåg det. Det måste ju betyda att man vill något positivt. Jag hoppas inte att ni tycker detta låter som att jag är sur eller något för det är jag verkligen inte utan jag är jätte glad för att livet rullar på men att man tänker nog för mycket man ska nog bara fortsätta och det blir som det blir och om man verkligen vill nått så ska man göra det innan man börjar tänkar för mycket för tänkande gör att man oftast bara kommer på negativa saker. När man bara ska tänka positivt och se ljuset i dagen.
Kramar
evvis♥
