evvisevve

Tjo!

 

Hoppas allt är bra med er? Själv mår jag bra men lite trött. Idag har jag vairt i Lidköping med mormor en sväng och där blev det en ny kofta och även lite presenter till mig själv från mormor som jag ska få av henne när jag fyller år och ja jag vet att det är ett tag kvar men men. Fick även massor ideer på vad jag ska önska mig när jag fyller år. Så vi åt god mat och strosade mest runt där på staden och tittade runt på utbudet. Sen när jag kom hem så tog jag äntligen tag lite mer i plugget och lyssnade på veckans två föreläsningar så nu har jag gjort det och även antecknat massor bra info. Jag ska alldeles strax ta och koka ihop någon mat till resten av familjen. 

 

Är det någon mer än jag som får så konstiga funderingar jämt när skolan kör igång och speciellt nu när alla åker åt olika håll och gör olika saker? Igår jag hade typ panik fast jag egentligen inte behöver det. Men jag började tänka på saker som: Vad gör jag egentligen kvar i Skövde? Hur ska jag komma in på utbildningen jag vill komma in på? Kommer jag ens komma in på någon? Kommer jag vara kvar i Skövde länge till? Vad vill jag med livet? Är jag helt ensam? 

Jag tror många av dessa frågorna kom när jag insåg att alla som betyder något för mig bor på andra ställen än mig själv. Och alla mina vänner som bodde i Skövde förut finns helt plötsligt inte kvar här längre plus att killen jag älskar inte heller bor i staden jag bor i. Sen så började jag kolla upp utbildningar och såg vad intagnings poängen låg på och det fick mitt humör att gå ner till noll vilket inte alls är likt mig. Men jag var helt nere och fick faktiskt några tårar. Men egentligen fattar jag inte varför jag fick denna paniken! För jag har tusen andra planer i fall jag inte skulle komma in och jag har även planer för att kämpa för att komma in plus att jag håller ju faktiskt på med en utbildning som har ett år kvar. Sedan många av mina vänner är inte i sina nya städer hela tiden utan ofta i Skövde plus att det tar faktiskt inte mer än 1,5 timma så är jag i Göteborg hos några vänner och min pojke. Jag har ju liksom ett underbart liv så varför fick man sådan panik? Jag antar att det bara var en engångs grej och jag tror den största orsaken var nog att jag kvällen innan kollade upp utbildningen och för en minut kändes allt så omöjligt. Men jag ska inte ge mig jag ska göra allt jag kan och göra mitt bästa för att komma in någonstans där jag verkligen vill. Jag ska inte ta något bara för att det är lätt att komma in utan jag ska kämpa mig in. För jag vet att det kommer bevisa för mig själv att jag är grym och jag kan bara jag ger mig fan på det rent ut sagt.  Så nu kör vi! Jag ska lita på mig själv och bevis ännu mera för mig själv att jag kan och att jag är så grym som jag vet att jag är! Tänker inte till låta mig själv att bli så nere igen för det finns ingen anledning till att jag ska vara det! 

 

Jag älskar verkligen mitt liv och jag skulle inte vilja byta med någon!

 

evve