Smått förvirrad men ändå en stor vilja och stora mål

 
 
Jag kan verkligen inte sova och hade något fruktansvärt tråkigt så varför inte ta och skriva av sig här lite. Och bara för detta inlägg kommer bloggen inte bli mer aktiv så ni vet. 
 
Ber om ustäkt för stavfel och allt som kan störa men detta var mer för att skriva av sig än en uppsatts!
 
Jag står just nu i ett litet vägväl. Jag läser just nu mina sista kurser på hälsocochprogrammet och om ca 3 månader ska mitt examensarbete vara klart. Och nu till den stora frågan Vad ska jag göra sen? Jag har hittat en utbildning jag verkligen vill läsa och det är verkligen det jag vill. Men tänk om jag inte kommer in! Vad gör jag då? Vist jag kommer ha en utbildning som folkhälsovetare men jag vill ju mer än det. Om jag inte kommer in ska jag gå och bara vänta ett år eller jobba eller läsa något annat bra så länge? Sedan vill jag ju inte bo hemma för alltid heller och mer smaken för att flytta hemmifrån är enorm just nu. Liksom ALLA mina vänner har någon form av eget ställe och lilla jag bor hemma och min mamma och pappa. Okej eller jag pendlar väl mellan max studentrum och mamma och pappas hus. Man kan säga att mitt liv är lite smått i en resväska och jag gillar det men samtidigt hade det varit skönt att vara lite mer fast. Sedan jag ens viste vad Göteborg var har jag velat flytta dit. Frågar du några i min närhet så är de nog ganska trötta på mitt tjat om att en dag ska jag dit och det står kvar än idag och jag är på godväg dit. Men innan jag ger mig iväg dit på ritkigt måste jag har något att göra där med som typ plugg, jobb eller någon annan anledning. Men som Max klokt sa till mig " Evelina jag tycker du ska sattsa på den utbildningen du vill och inte bara läsa massor för att. Så kommer du inte in vänta och försök igen.". Jag har alltid varit en person med A,B,C,D planer och har inte det ena gått ska jag göra det andra. Men det Max fick mig att inse är att varför håller jag på så? Det är bättre att sätta ett stortmål och sattsa på något man verkligen vill istället för att göra något bara för att göra något. Så jag tror min plan just nu är att jobba massor i sommar och sedan söka in till programmet jag vill gå. Och kommer jag inte in i höst ska jag lägga ett år på någon form av jobb eller något så jag får en inkomst och sedan sattas på högskoleprovet och söka igen nästa höst.
Jag tror eller jag vet att jag måste lära mig att våga chansa mer och inte hela tiden har så brottom. Jag vill hela tiden att allt ska ske på en sekund och ska gå så lätt som möjligt. Så nu när jag verkligen har bestämt mig om den här utbildningen så ska jag fasen komma in med och gör jag inte det till hösten ska jag komma in nästa höst. Det är mitt mål. 
Mitt störrsta problem som jag nog till och med har svårt för mig själv att erkänna är nog att jag måste sluta oroa mig och att våga släppa taget lite. Jag är så rädd att få ett nej eller att inte ha pengar. Jag är så orolig för att misslyckas. Jag tror det är för att i mitt liv har jag aldrig varit med om att misslyckas jag har bara läst och hört om det. Det finns en panik inom mig som kommer upp så fort jag tänker på att misslyckas och att inte veta hur framtiden kommer se ut. Kommer jag liksom jobba med något jag vill? Kommer jag kunna för sörja mig? Kommer jag ha det man alltid drömt om hus, man och barn?
 
Men en sak vet jag och det är att min familj kommer alltid finnas där och stötta mig i alla lägen. Och det vet jag verkligen och med detta i bakhuvudet borde jag sluta oroa mig och våga chansa mer. Jag tror att allt kommer bli bättre än vad man tror och det är det ovetna som i nuläget ger en lite panik och oro men med tiden kommer det släppa. Livet handlar om att samla puzzelbitar och jag har bara börjat min jakt på puzzelbitar än så det är inte konstigt att man än står som ett frågetecken inför framtiden och hur allt kommer bli och lösa sig. 
 
"Allt som är skit, går över och förbi". 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0